busarnas

Ja då va det tisdag, och en vanlig tisdag i fr. Wilsons liv är...
JOBB,
Och då oftast kväll, jobbar på det nya schemat 4 av 6 tisdagkvällar..
Och då brjar man med trastvätt i källaren och städ av källaren..
Så kul så..
Eller inte.. Inte när man ska göra det så ofta..
Men man ska iaf va glader att man har ett jobb i dagens sverige..
Och ett jobb man trivs med och har goa arbetskompisar..

Har varit och lämnat barnen på dagis (förskolan)
För att dom inte ska komma mitt i maten så lämnar jag dom en timma innan jag hade behövt..
Så det blir en liten stund för mig själv med en kopp kaffen innan jag dra till jobbet..

Igår kväll så satt jag och och skrev veckomatsedel till dom 3 kommande veckorna..

Dock inte så snyggt som detta, men iaf så är det ner skrivit, ska åka till h-stad med Emmsen på torsdag och tänkte då svänga förbi city gross och inhandla alles..
Så nu känner man sig duktig, kan va skönt mä att inte behöva fundera på vad man ska äta, vilket alltid är ett bekymmer i denna familj..

 nähä dax att fixa det sista här hemma innan det är dax att bege sig till brodway (broaryd)

.. Och en skadad son..
Såg bidde min lördag..
Skulle stannat kvar på jobbet i lördags em och genomgått förvandlingen...
Till ronny ur ronny&ragge..
Men precis innan min arbetstid tog slut ringde A,,
-Du måste åka hem..
Hörde redan där på rösten att ngt allvarligt va på G..
Och visst va det så..
-Jag och Eric ska åka ambulans till halmstad och dom är på väg!!
VAD HAR HÄNT!!
Kände min puls i 110,,,
Då hade han trillat hela vägen uppifrån trappen slagit i huvud/ansikte..
det hade slagit luften ur honom mä så han lät väldigt konstig i början när han andades..

Så A hade ringt sin mamma och pappa som kom bort och tog hand om dom 2 andra..
Sprang och låste in nycklar slängde av mig kläderna och hem..

Kom hem lagom tills dom skulle åka..
Dom hade väntat lite så att jag skulle hinna, det va inte direkt nån panik för han mådde inte illa och va vid medvetande..

Och sen ville han att jag skulle mä..
*tvi skulle jag behöva va på sjukhus.*
Men vi kom fram till att det va bättre att A följde med, imed att han varit med hela tiden och vet hur han varit..
och sen slapp jag efter en hel dag på jobbet..

Mina kära svärföräldrar sa att dom kunde passa flickorna om jag ville åka,
Men nä jag blir hemma, kan ändå inte roa mig om jag är orolig över min gosse..
Och c-s va så ledsen av och till hela kvällen..
Men A ringer vid 6 tiden och säger att dom hittar inga större fel, dock en lätt hjärnskakning och att dom blir kvar över natten..

Fundrade då på att åka ner en liten stund och iaf äta lite med dom..
Men med en ledsen lite tös hemma så bidde jag kvar..

Hade sett framemot att va med dock, men det går la fler tåg att roa sig med mina härliga jobbarkompisar..

Åkte till h-stad igår och hämtade hem mina gossar..
E mådde efter omständigheterna bra och va glad över sin fina nalle han fått i ambulansen "ambus" hater han..
Och en nyckelring när dom skulle sätta droppet med sockerdricka i...

Han är rätt blå i ansiktet och en fläskläpp..
Och sen ska han hålla sig i stillhet nån dag och inte titta för mö på tv..
Kul för det är la då den herren sitter still..
*hmm*

Så i morgon får det bli dagis..
Ska bara va på em den dagen så det ska nog gå..
Får la säga till dom att han inte klättrar för mö så han slår sitt lilla huvud igen..

nu är det mat dax här...

Älskade gosse.....<3

Ja då va bönan firad på sin 2:a födelsedag..
Hon är gladar för sina fina presenter, envisare än någonsin..

Men ack så goer..
Fattar inte att det redan är torsdag igen!!
Va och simmade 1500meter i går så är lite lätt styver i korken idag;)

Har nog inte simmat nått längre på säkert 5-6 år!!
men hade inte glömt hur man gör, är egentligen bara dumt att man inte gör det oftare..
Är ju bra motion och som kommun anställd så simmar man ju faxx gratis!!

imorgon så är det två årsedan jag satte mig på tåget och åkte till halmstad, för att se att resan för bönan hade gått bra upp..

och den 16:de såg inlägget för 2 årsedan ut:
Pumpar, käkar frulle innan jag kollar till Emma, natten har varit lugn och resan blir av Matar henne. Går tillbax till huset för att städa undan innan transporten kommer. Slänger ut lakan och handukar i tvätten plockar undan mina sista saker.... dammar av, fy vad dammigt det blir på nårra dar.
Går tillbax och ser till att Emma har det bra innan transporten anländer, måste ju se till att det är rätt barn som lastas
Strax efter tio så kommer dom, Emma flyttas över till kuvösen, blir tokig för det är inte samma CPAP som innan men verkar ändå tycka att det är ok... dom får även med sig den mjölk jag pumpat till henne, vilket är en del....
JAg vinkar av henne och ber dom köra försiktigt,dom har ju dyrbar last
........
Väl inne på tåget så slår det mig att jag inte hunnit pumpa sen morgonen och det börjar bli spännt.... men jag får ju vackert vänta tills jag träffar henne igen...

Tåg resan går smidigt sen va det en bits traskande med min tunga packning innan jag kom på bussen mot sjukhuset...
Emmas resa hade gått jätte bra. Och nu låg hon i sin kuvös och sov gott, hade en liten gnutta syrgas på..lite sviter efter en sån lång resa måste man ju få ha....
Jag får pumpat ut lite innan jag visas ner till mitt rum blir visad lite på avdleningen innan hon ska äta vid 16.


Kändes så skönt att vara lite närmare hem...

Såg ett program på tv igår där föddes det ett tvillingpar,
mä tokigt tidigt..
Och där vägde den största 860gr..
Då va vår böna stor med sina 1100gr..

Va på 2-års kontroll med henne i tisdags, och hon va nu 11,4 kg tung och 83cm...
Så det händer en del på 2 år!!
Och om man ser arr twinsen som är födda i normal tid och va normal stora och vid 2 år vägde...
C-S 11.1kg och 84 cm  E11.8kg och 86cm
Så måste man ju säga att hon är över för väntan stor och redig!

och hon beter sig nog som vilken 2-åring som helst..

Fick hem min scanner i helgen, så nu kan jag göra fullständiga pressentationer åt mina kunder som är intresserade av att börja med HB..
Allt för att gå ner i vikt-öka i vikt- bli piggare.
Och jag har verkligen lyckats, med att minska hälften av vad jag vill gå ner..
Så nu är det bara resten kvar..

nähä nu ska jag köra ett race med dagens 2do..
*tvätt
*disk
*bäddning
* OCH SJÄLVKLART VA UTE
Är ju så gott väder, sen att nosen rinner och öganen kliar det skiter vi i...

Här hemma rullar tiden verkligen på..
Tycker mest att tiden går åt till jobb, tvätt, städ, matlagning och toppar det hela med lite sjuka barn...
Tänkte att nu när våren är på intågande och det luktar skit utanför, att man kanske skulle åter få lusten till att skriva lite..

För 2 årsedan va jag iaf en flitig bloggare...
Det va då våran sköna böna ville ut,,
Och jag krev så gott som varje dag vad som hände.
Lite för att jag skulle komma ihåg, lite för att skriva av mig mina känslor och för att alla som undrade här hemma hur det gick..

och just den 8:de april för 2 årsedan skrevs detta:
När kvällsmaten kommer och jag sätter mig för att äta börjar det igen att mola... får en ny spruta som inte riktigt hjälper ringer på dom igen... provar att vila en kvar utan att det försvinner... gör inte ont bara väldigt obehagligt...
BM kommer in efter att ha pratat med jouren Petur som tycker att vi ska göra ett försök med att stoppa förlossningen med dropp nere på förlossningen...
Snabbt iväg... känner paniken.. Jag hann ju inte ens prata med A!!!!!!!!!

Väl nere kollas med UL både bebis och livmodertapp... Busbebisen hade nu vänt sig i tvärläge... inte bra men sa Petur.. om det är riktiga värkar så kan dom vända HAN rätt igen... Är det en pojk?? sa jag - Nä det vet jag inte sa han men på Isalad är alla pojkar tills motsatsen är bevisad... Mycket trevlig doktor... Men imed att vi bägge va ganska övernes om att barn skulle det ju inte bli här- inte än iaf.
Och min livmodertapp va ju inte heller påverkad av sammandragningarna....

Min stackars A hann inte mer än hem från lund hämta busarna och ta på dom pyjamas..
Sen ringer jag och säger att han får gärna åka ner igen...
Ville ha han hos mig och ville att han skulle stanna hos busarna ..
Kände mig så kluven,,
Men han kom och fort gick det nog ner mä...

Den 9:de april skrev jag...
Jaha exakt tre månader förtidigt kom hon då.....A följde läkarnas försök att sätta respirator på lilla Emma, men nejdå hon skulle andas själv....trots ett par försök så gick det inte.. nänä låt gå då sa han och satte bara på CPAP (ett över tryck i näsan som gör att lungorna hålls uppspända..) Hon vägdes mä innan hon kom in på neo.. hela 1100 gr stor tjej!
Anders följde med in till rum 4 där hon skulle va nu ett tag.. allt va bra med henne och allt fanns alla fingrar och alla tår... väldigt små men dom va där allt...

Ja tänk hur livet kan förändras på bara ett par minuter..
Från att ligga och vila lite middag en söndag eftermiddag till att tio minuter senare vara på väg till förlossningen i halmstad med en exterm prematur förlossning på gång
Och 3 dagar senare vara förälder till en söt liten väldans liten tös på 1100gr..

Och där livet inte redigt blir sig likt på 9 veckor..
Eller det blir ju aldrig som det va innan..
För efter all jobbig sjukhus tid så följde hon ju faxx med hem..

Och just när man är i flängandet hem- sjukhuset..
Kluvenheten att sakna sina stora barn när man är på sjukhuset,
Ha dåligt samvete för man är hemma en natt eller lite på helgen..
Ja inget jag önskar någon..
Men med facit i hand så växte man som person under denna tid,

Och sen hade vi ju en faslig tur, Emma va verkligen redo..
Kunde gått så mycket sämre..
Man hörde om barn med hjärnskador, fel på ögonen, hjärt fel, lugn probelm
Ja det finns mycket som kan gå fel, när man ska ut till världen 13 veckor förtidigt..
Finns ju en anledning till att man ska va gravid i 40 veckor..



Men nu är hon stor vår böna..
Fyller ju två år i môra!!